"Saïd M’Roumbaba, alias Soprano, har vuxit upp i Marseilles norra stadsdelar – några av Frankrikes fattigaste områden. Han är son till komoriska invandrare och utbildad i både en fransk statlig skola, vilket gett honom en smak för ord, och i en koranskola, där han upptäckt sin röst. Oemotståndligt attraherad av rap, musikgenren som växer fram under hans barndom, bildar den unge Saïd en grupp med sina kusiner – Psy 4 de la Rime – till stor förtret för sin far, som oroar sig över att denna passion tar över allt. På 90-talet träffar Soprano sina tre bästa vänner: Mateo, Djamali och Mej. De möts av rasism och en brist på perspektiv i livet i grannskapet där de bor. Det franska landslagets seger i fotbolls-VM 1998 präglar dem djupt, och spelaren Zinédine Zidanes intåg ger dem en ny källa till hopp."

Psy 4 de la Rime, den första gruppen som Soprano bildade med sina kusiner, går in i studion med Akhenaton. Den legendariske ledaren för rapgruppen IAM har tagit dem under sina vingar för att släppa ett debutalbum. Soprano jobbar hårt hela dagen men varje kväll träffar han sina bästa vänner Mateo, Djamali och Mej för att titta på musikvideor och diskutera deras framtid. Mej, den äldste i gruppen, fyller deras huvuden med drömmar om Amerika. En svår barndom tvingade honom att arbeta hårt som rörmokare medan hans vänner fortfarande gick i skolan. Men tack vare sitt arbete hade han råd att betala för en resa till New York. Väl där upptäckte han en hel kultur och kom tillbaka omvandlad. I Amerika har deras idol, Jay-Z, från gettot, byggt upp sitt eget musikimperium. ”Så varför skulle inte vi göra det?” De fyra vännerna bestämmer sig för att skapa sin egen struktur. De sätter ihop cd-skivor i Mejs sovrum, och samlingsalbumen säljs från hand till hand ... ett företag är fött.

Sopranos depression gör hans vänner allvarligt oroliga, så Mateo tar saken i egna händer. Han bestämmer sig för att säga upp sig från sitt jobb där han hittills har utmärkt sig. Som säljare utan motstycke hade han blivit en av varumärkets yngsta chefer. Nu arbetslös och utan skyddsnät vill han ägna sig helt och hållet åt Sopranos solokarriär. Med de begränsade resurserna som står till buds spelar kompanjonerna in sin första video, La Colombe. Deras egenproducerade samlingar säljs mer och mer i Marseilles olika stadsdelar. Full av hopp vill Mateo erövra Paris. Men där är det ingen som väntar på dem. Det blir ett misslyckande och man ser ned på Marseillekillarna. För att göra saken värre ökar piratkopieringen alltmer och försäljningen av deras cd-skivor minskar. Är de för sent ute? Efter mycket dörrknackning lyckas Mateo äntligen få ett möte med ett skivbolag. Men efter att ha förhandlat fram ett första kontrakt kommer den svåra delen: Soprano måste göra en hit.

Försäljningen av Sopranos debutalbum tar fart, men fransk mainstreammedia har stängt sina dörrar för honom. Sångaren känner sig utanför. Han följer sin starka önskan att bryta sig loss från rapmusikens koder och komponerar en hyllning till mångfalden, Cosmo. Men skivbolaget är inte särskilt förtjusta i detta musikaliska sidospår. Ändå ger Soprano inte upp. Videon, som gjorts med bilder tagna med mobilen, publiceras direkt på YouTube. Resultatet: ett enormt genomslag med mer än 100 miljoner visningar. Låten är en hit på alla fronter och Soprano tar sig äntligen ut ur gettot där han varit fången. Saker och ting verkar äntligen ljusna när en tragedi plötsligt drabbar gruppen. Sya Styles, en medlem av Psy 4 som var tänkt att följa med dem på turné, dör i cancer. Medan alla andra sörjer använder Soprano musiken för att uttrycka vad han inte kan säga med ord, i låten Roule, som blir en universell sång om sorg. De fyra vännerna blir chockade av terrorattacken vid Bataclan och behöver en elektrochock.

Efter de tragiska händelserna som har vänt upp och ner på deras liv behöver Soprano och hans vänner en ny utmaning: att anordna en konsert på Vélodrome Stadium i Marseille. För dem är denna legendariska plats mycket mer än en vanlig fotbollsplan. Den förkroppsligar deras hemstads identitet. Men de måste fylla arenan, en bedrift som skulle vara oerhört symbolisk för en rappare som växt upp i de norra stadsdelarna. Samtidigt som de förbereder sig för showen genomgår Mateo en fruktansvärd prövning när mamman till hans barn plötsligt dör. Förkrossad måste han luta sig mot Djamali, som visar sig vara en klippa för gruppen. Dagen för konserten kommer äntligen: hela arenan är slutsåld. Den kvällen kommer över 60 000 personer för att se Sopranos show. Bakom scen är alla hans vänner rörda till tårar. För första gången kommer hans far på en av hans konserter, liksom en framstående gäst vars närvaro djupt berör Soprano.

Efter en utmattande serie konserter är Soprano, Mateo, Djamali och Mej utbrända. En kväll vägrar Mej göra ett femtioelfte extranummer och lämnar plötsligt scenen för att få perspektiv. Hälsokrisen avbryter plötsligt turnén. Detta påtvingade avbrott åtföljs av en annan tragedi: sångarens far, Omars död. Detta är en chock för Soprano som alltid har haft ett komplicerat förhållande till honom. Denna tragiska händelse stärker en önskan att återvända till det som betyder mest: familj och vänskap. Med sina tre bästa vänner ger sig Soprano iväg på en humanitär resa till Komorerna – en chans att besöka sin mamma och hylla sin pappa. En återgång till sina rötter som skulle kunna föra de fyra männen närmare varandra, göra det möjligt för dem att hålla ihop oavsett vad som händer, trots att Mej kliver tillbaka från musiken, så att deras vänskap förblir starkare än något annat.